Hoppa till innehåll

Författare: lena.ringqvist@karaktar.se

Lång erfarenhet ger en kort guide. Välkommen till Karaktar.se!

Publicerat i Om Karaktar.se

Sedan 1990 har Lena Lindkvist arbetat med att nå fram med budskap i medier. På papper, film, scen och digitalt.

– Som journalist har jag sett att kommunikatörer kan bli hjälpta av en guide om kommunikation för olika typer av arenor. Till exempel kan en kommunikatör vara expert på kontakter med journalister, men sakna grundläggande förståelse för hur texter sökmotoroptimeras.

Exempel på tidigare tjänster för olika uppdragsgivare.

  • Content och storytelling för alla arenor: papper, digitala kanaler, scener, reklamfilm, event, webb.
  • Formulera grundbudskapet i en organisation och anpassa det för olika kanaler och målgrupper.
  • Operativt och strategiskt kommunikationsarbete.
  • Casta, regissera, styla och sminka personer på studioplåtningar.
  • Medieträning, regi av kroppsspråk.
  • Projektleda event, workshops.
  • Skriva manus för scenframträdanden och film.
  • Agera moderator.
  • Planera, genomföra och utvärdera kommunikationsinsatser.
  • PR- och opinionsarbete som pressreleaser, debattartiklar, kontakt med journalister.

Kvalitet för alla – som på Friskis&Svettis

Publicerat i Om Karaktar.se

”Friskis&Svettis, är inte det typ statligt?” Hört på ett gym i Friskis Stockholm.

I fem år fram till 2016 var Lena Lindkvist redaktör och kommunikatör för Friskis&Svettis medlemmar.

– Nu vill jag jobba för medborgare inom stat, kommun och regioner. Jag vill fortsätta sprida och producera innehåll med kvalitet. Folk ska kunna lita på myndigheter. Att innehållet stämmer och är lätt att använda för alla. Det är kvalitet för mig.

Inläggen på Karaktar.se riktar sig därför främst till offentliga myndigheters kommunikatörer, som vill bredda sitt perspektiv på sitt yrke.

– Men inläggen kan också användas av den som är nyfiken på yrket. Vad innebär det att jobba som kommunikatör? Det är en bred bransch att täcka. Mina inlägg ger förhoppningsvis en översiktlig bild av ett mångfacetterat yrke.

(Och nej, Friskis&Svettis är inte statligt. Det är en folkrörelse med ideella eldsjälar som får en halv miljon medlemmar att vilja röra på sig.)

//

Foto: Mikael Gustavsen/Friskispressen. Här är Mikael Gustavsens portfolio. På Friskispressen hittar du mer om Friskis&Svettis.

Vad händer vid din monter?

Publicerat i Event

Varför minglar folk i montern bredvid din på mässan? Men det är tomt i din monter? Fastän du investerade i en dyr roll-up med företagets budskap? Du kan ha gjort nybörjarmisstagen:

  • Du placerade budskapet på din roll-up i midjehöjd. Det gör att du och deltagare skymmer budskapet när ni står framför din skylt. (En roll-up är en skylt som går att rulla ihop och enkelt bära med sig till mässor och konferenser. Den behöver ingen vägg att fästas på. Den fungerar som en avskärmare och skapar rum i rummet.)
  • Det ser rörigt ut i din monter. Grejer under borden syns.
  • Du bjuder på godis utan papper. Folk räds förkylningsvirus och kräksjukevirus.
  • Du delar ut tunga broschyrer som folk inte orkar bära med sig.

Tänk i stället så här:

  • Investera i fler roll-ups. De skapar rum i rummet och ger ett professionellt intryck.
  • Placera budskapen på dessa roll-ups minst två meter upp. Då syns de ovanför allas huvuden.
  • Ha ett enda, enkelt budskap, som du placerar på allt material du erbjuder. Formulera budskapet så att besökaren känner ”här får jag något som är bra för mig och min verksamhet.”
  • Tänk igenom färgskalan så att din monter känns sammanhållen.
  • Ha med flera dukar/tyg i ditt färgtema som du kan lägga över bord. Under borden kan du dölja väskor, kartonger och material. Det ger ett rent, snyggt intryck.
  • Bjud på godis/choklad/fluorsugtabletter i papper. Underskatta inte gratispennor med ditt budskap. Godis och gratispennor kan vara isbrytare in till det viktiga samtalsämnet, som är vad din verksamhet kan göra för besökaren.
  • Se till att ha material som folk vill prata med dig om. Det underlättar konversationen att samtidigt kunna titta på något tillsammans. Tryck inga tunga broschyrer packade med information. Dela i stället ut något som besökaren kommer vilja ha på sitt skrivbord på jobbet. En vattenflaska, en snygg penna, en skoborste, en fickspegel med borste? Givetvis är produkterna tryckta med ditt korta budskap och din webbplats.

Men minglandet och folksamlingen i sig ger inget konkret du kan ta med dig från mässan eller konferensen. Hur gör du för att ta snackandet ett steg vidare?

Jo, samla mejladresser till ditt nyhetsbrev (för det har du väl?) genom att erbjuda något i gengäld. Fall dock inte i Vinn-fällan! Folk vet hur liten chansen är att vinna något och blir uttröttade av dylika reklamtrick. Erbjud i stället content, det vill säga användbar information. Säg så här:

– Om du skriver din mejladress här i min dator så mejlar jag en gratis e-bok till dig. Det är ett exempel på användbar information som du skulle få i mitt nyhetsbrev.

Projektleda prisutdelningar

Publicerat i Event

Att koordinera alla delar i ett projekt med prisutdelning kräver sin kommunikatör. Man ska:

  • sätta samman en jury
  • få alla att kunna boka samma mötesdatum
  • formulera nomineringarna
  • informera de nominerade
  • fixa högupplösta bilder
  • skriva text om nomineringarna till webbsidan och andra egna kanaler
  • sammanställa resultatet
  • meddela de nominerade ett ”tyvärr…”
  • dokumentera vinnarens reaktion
  • skriva en pressrelease som ger resultat i medier
  • boka resa och hotell åt vinnaren
  • köpa diplom och blommor
  • arrangera ceremonin på festen

Att dela ut pris ger bra PR. Det ger uppmärksamhet i medier. Det är ett smart sätt att få ut sitt varumärkes budskap utan att det känns som reklam.

Att projektleda prisutdelningar är hålla många bollar i luften-jobb. Det är också en källa till glädje att få dela ut en kvalitetsstämpel till personer som står för det som organisationen vill förmedla i samhället. Som till skidåkarna Anna Haag och Emil Jönsson som fick Stora träningspriset 2015, och som jag ringde upp mitt i deras matlagning.

Läs min intervju på friskispressen.se.

 

 

 

Inför TV-intervjun: känn impulsen inom dig först

Publicerat i I strålkastarljuset

När jag 2013 spelade Linn i Wallander: Sveket skulle jag säga ”Mördad? Herregud!” och se chockad ut. Jag har stått framför kameror i 20 år men att spela chockad med trovärdig replik är det svåraste jag gjort. Jag tog till det jag vet fungerar: känn impulsen inom dig först. Lär dig tekniken längre ner.

Vad kan denna teknik göra för dig som kommunikatör? Att stå i strålkastarljuset och leverera budskap har faktiskt en del likheter med det skådespelare sysslar med: trovärdighet.

Hur förmedlar politiker och myndighetsutövare budskap på ett trovärdigt sätt? Så att det inte bara blir inövade repliker? Så att budskapet når fram till tittarna hemma i tv-soffan? Och landar så att tittaren känner ”det där var ärligt”.

Kanske står du som kommunikationschef inför ditt livs utmaning när din myndighet granskas av journalister. Eller så riskerar din chef att kastas i soptunnan. Det kanske finns fog för granskningen och svaret i tv-inslaget kanske också blir: ”Ja, vi gjorde fel och jag är uppriktigt ledsen för det. Vi har rättat till våra rutiner nu och vill be personen som drabbades om ursäkt.”

Det behöver inte vara så allvarligt som en granskning, för att du som kommunikatör ska få en fråga från chefer och andra på kontoret hur de bör uppträda under en intervju. Men att agera naturligt, trovärdigt och ärligt framför en mikrofon kan vara svårt även för en kommunikatör som anses vara bra på att kommunicera.

Jag ser ofta hur myndighetspersoner, kommunikationschefer och till och med skådespelare inte menar det de säger utan rabblar repliker. Det åren framför och bakom kameran som regissör och skådespelare lärt mig i trovärdighetsteknik är:

Omslag – alla får synas

Publicerat i I strålkastarljuset

Valet av personer som syns på bilder sprider ett budskap i sig.

Myndigheter behöver inkludera alla i samhället. Så tänker Friskis&Svettis också, vars budskap är Lustfylld och lättillgänglig träning av hög kvalitet för alla. Om en organisation riktar sig till alla behöver också alla synas på omslagen.

Men inte varje gång. Kanske inte ens samma år. Men över tid behöver olika åldrar, kön, ursprung synas på omslagen.

Omslagskavalkaden är ett axplock av Friskis&Svettis medlemstidning från 2011 till 2016. Den visar på det som är få tidningsutgivare förunnat, att få tänka brett i valet av omslagspersoner.

Du som kommunikatör på en myndighet är också förunnad att få tänka brett i valet av bilder. Du gör ett viktigt arbete här – alla i Sverige behöver få representeras på bilder, så att en verklig bild av samhället sprids.

Här kan du läsa mer om Friskis&Svettis: friskispressen.sefriskissvettis.se.

Nästan alla omslag är fotograferade av Mikael Gustavsen. Se hans portfolio här.

Styling – är ansiktet utåt viktigt för myndighetens roll?

Publicerat i I strålkastarljuset

Ja, styling i betydelsen att ha ett vårdat yttre är viktigt – om man vill att tittaren ska lyssna till vad som sägs och inte tänka på ett okammat hår.

Domen mot hur myndighetspersoner klär sig och ser ut kan bli onödigt hård, som för vice statsminister Isabella Lövin i maj 2016. Vi vill väl att politiker också är människor med fel och brister? Annars vore väl politiker ofelbara robotar? En googlesökning på Isabella Lövin visar att hon fick ett massivt stöd efter Kerstin Weigls krönika i Aftonbladet 28 maj 2016.

Jag antar att Isabella Lövin hellre hade pratat om sitt budskap än om ett okammat hår. Som stylist och sminkös på studioplåtningar vet jag vad som räddar de värsta fallgroparna både för en själv och för andra. ”Behöver du en kam? Jag har en som är löss-säkrad.”

Här är en checklista på det mest nödvändiga att alltid ha med sig för ett vårdat yttre, för män och kvinnor:

Vad är självklart i landet Sverige?

Publicerat i Storyn om myndigheter

I mitt reportage från 2012 ger den då 16-årige Haroon från Afghanistan sin bild av Sverige och vad han mött i samhället Lomma i Skåne. Det ger oss som är vana vid att bo i Sverige ett nytt perspektiv. Det här greppet kan kommunikatörer ta till för att beskriva det mest självklara, sådant som man som van användare av myndigheten räknar som självklart:

”Här sparkar ingen mig.”

Nyhetsjournalistiken basunerar oftast ut vad som har gått fel. Det kallas medielogik: nyheter är vad folk pratar om – och om folk hört en explosion pratar folk om det och vill veta varför det exploderade.

Men en nyhetsrapportering som oftast rapporterar om det som gått fel kan ge en skev bild av verkligheten. I en demokrati behöver även den positiva bilden av det offentliga få utrymme. Vem ger den?

Kommunikatörer på myndigheter spelar en roll för hur myndigheten uppfattas av medborgarna. Ett sätt att ge en känsla för myndigheten är att intervjua en person som inte känner till myndigheten alls. Det behöver inte vara en flykting som i mitt exempel. Det kan vara hur en tolvåring ser på och använder webbplatsen pensionsmyndigheten.se. Ställ frågorna!

  • Hur kan tolvåringens uppfattning om webbplatsen förstärka eller förändra bilden av myndigheten?
  • Hur kan tolvåringens intuitiva användning av webbplatsen utveckla användarvänligheten?

Hur inleder du texten så att folk vill läsa om bygglov?

Publicerat i Storyn om myndigheter

”För ett par år sedan pinglade klockan hos färghandlaren i Karlstad.”

Mitt reportage från 2008 om en bygglovsprocess kan inledas så att läsaren vill veta hur det ska gå.

  • Inled med ett ljud, en smak eller en lukt och något som händer i samband med det. Då dras läsaren in i handlingen.
  • Använd verb och substantiv, det vill säga vad någon eller något gör.
  • Använd inte adjektiv, det vill säga att beskriva vad något är, som ”vackert, grått, regnigt, soligt, grönt”.

Har du väl fått greppet om läsaren kanske hen rentav läser faktarutan om ett ord som annars skulle få många att sluta läsa: bygglovsprocessen.

 

Dra egna slutsatser om folkhälsominister Gabriel Wikström

Publicerat i Storyn om myndigheter

I mitt reportage ”Träna on the go” om Gabriel Wikström från december 2015 ville jag inte bara förmedla regeringens budskap om att Friskis&Svettis spelar en viktig roll för folkhälsan.

Jag ville också ge en känsla av hur Gabriel Wikström jobbar, utan att skriva det på näsan. Det gör att läsaren får tänka lite själv, vilket gör läsningen mer intressant.

Om kreativt skrivande: använd i princip aldrig adjektiv. Det vill säga, slå inte fast hur något är.

Ordet ”stressad” är ett adjektiv. Om du skriver att folkhälsoministern är stressad slår du fast att han är det. Skriv i stället det som ger en känsla av att ministern hela tiden är på väg någonstans.

Verb och substantiv är vägen dit, att berätta vad som händer.

Till exempel:

  • Gabriel Wikström har med sig en plastpåse med träningskläder inför fotograferingen.
  • Kollegan avbryter intervjun och frågar om ministern kan ringa upp senare när han sitter i bilen.
  • Folkhälsoministern försvinner iväg med träningskläderna i plastpåsen.
  • När han ringer två minuter senare får vi höja rösterna för att överrösta trafikbullret och sirenerna utanför hans bil.
  • Han säger: ”Oj, nu är vi framme, hör av dig om du behöver något mer, hejdå!”
  • Bilen stannar, en dörr öppnas och Gabriel Wikström är on the go.

Substantiv, att berätta vad någon har, är också vägen till att ge en känsla och egna slutsatser. Det är ett filmiskt grepp som med fördel används även i text. När någon gör något drar läsaren eller tittaren sina egna slutsatser. Inom film kallas det visualisering. Inom skönlitteraturen kallas det gestaltning.

Jag kallar det att ge exempel. Jag har alltid tyckt att ordet gestaltning inte säger någonting om vad det betyder, trots att ordets innebörd är att man ska visa vad något är. Show, don´t tell, alltså. Gestalta är att ge exempel. Exemplen är vad någon gör eller vad någon har, för att beskriva hur någon är.

//

Här kan du ladda ner en pdf med Friskis&Svettis träningsprogram som folkhälsominister Gabriel Wikström visar.  Foto: Mikael Gustavsen. Här kan du se hans portfolio. 

 

 

 

Guider = användbar information = content

Publicerat i Content som SEO-strategi

Vad gynnar SEO, sökmotoroptimering?

Google är mycket tydlig på den punkten. I Googles ”search essentials” är den första grundläggande principen att man främst ska skapa innehåll – content – som är till för användaren, inte för sökmotorer.

Användbart innehåll är det absolut viktigaste för att klättra uppåt i sökordsträfflistan, sökresultaten. Det är ett journalistiskt hantverk som ger SEO-resultat på lång sikt – ett hantverk varje kommunikatör och webbredaktör borde lära sig.

Exempel på content är: guider, så gör du-artiklar, tester, intervjuer med experter, källhänvisningar. Allt presenterat med riktiga meningar som är enkla att förstå. Som i min guide från 2015 där jag testade och jämförde olika köksmaskiner.

Men kom ihåg att Google inte hittar pdf:er eller bilder på artiklar – som fotot på guiden i det här inlägget. Googles sökrobotar hittar texter och bildtexter. Vill du lägga ut en guide ska du inte lägga ut den som en pdf eller som en bild. Lägg ut den som en webbartikel och skriv bildtexter till bilderna.

Här hittar du ett exempel på content: en guide på Karaktar.se, om hur du skriver en läsvänlig och sökmotoroptimerad bildtext.

Bred kompetens ger djup förståelse

Publicerat i Om Karaktar.se

Lena Lindkvist har formulerat budskap för många olika kommunikationsarenor och uppdrag, som:

  • Moderator på webbinarier.
  • Reklamfilm framför och bakom kameran.
  • Magasin på lättläst svenska, kvällstidning, lokaltidning, nyhetsbyrå, söndagsmagasin, träningsmagasin.
  • Teaterscener.
  • PR-byrå.
  • Kommunreporter, producent för studioplåtningar av omslag, stylist och sminkös, redaktör, debattör, krönikör, medietränare.
  • Författare på bokförlag ägt av Alba Langenskiölds stiftelse, som stödjer samhällsnyttiga projekt.
  • Projektledare och chef inom barnverksamhet med scenuppsättningar.
  • Kommunikatör på konferenser och event.

– Allt jag arbetat med i 20 år strålar samman i yrket som kommunikationsstrateg. Den bredden vill jag dela med mig av.

//

Fotot är från en reklamfilminspelning för Bauhaus, där Lena Lindkvist spelade mamman Carina Bauhaus i fyra år tills hon blev utkonkurrerad av Peter Stormare. Foto: Kim Norman, som också är stylist och make up-artist. Se Kim Normans portfolio här. Reklamfilmskonceptet står Care of Haus för sedan 2011. Här hittar du ett axplock av reklamfilmer för Bauhaus som filmproduktionsbolaget Prolounge har producerat.

Journalisten är den nya marknadsavdelningen

Publicerat i Storyn om myndigheter

På varje myndighet och företag borde finnas en pedagogisk journalist som vill ge besökaren användbar information. Som kan konsten att berätta om innehållet och strukturera det så att besökaren vill klicka sig vidare och uppleva mer av innehållet.

Journalisten är den nya marknadsavdelningen i form av contentproduktion: innehåll som berättar hur myndighetens eller företagets produkter används, för att hjälpa besökare i deras liv. Storytelling är vägen dit.

De flesta journalister kan berätta i text och filmklipp. Några av oss behärskar också andra kommunikationsarenor, som manus och regi för eventscener och studioinspelningar.

En journalist med en bred kompetens inom kommunikation i alla typer av kanaler kan skapa en sammanhållen berättelse om myndigheten eller företaget. Vart besökaren än vänder sig möts hen av varumärkets användbara information, men anpassat till den specifika kommunikationsarenan.

Kvalitativa inlägg ger följare

Publicerat i Sociala medier

Kvalitet i bilder eller illustrationer är en framgångsfaktor i sociala medier.

Det är familjeföretaget Bubs ett exempel på, vars godisprodukt Hallonlakritsskalle har 325 000 följare på Facebook. Det är färre än Ikea Sverige men fler än McDonalds Sverige. (Källa: socialbusiness.se.)

Framgångsfaktorn är att inte trötta ut sina följare med pliktskyldiga inlägg. Hallonlakritsskalle, via Jönköpings-baserade Bolt Kommunikation, publicerar sällan men med en hög konstnärlig verkshöjd. Funkar det? 325 000 följare ger tummen upp.

//

Foto: Bolt Kommunikation.

Placera din produkt i en oväntad miljö

Publicerat i Sociala medier

Vem lade Friskispressen på Obamas bord? Jag bad illustratören Olof Bäck att placera Friskispressen i en oväntad miljö ”bara för att träna skrattmusklerna”.

Här har han arbetat på ett sätt som många illustratörer gör. Han har använt ett verkligt foto som underlag för sitt verk. Då gäller att illustrationen skiljer sig rejält från det existerande fotot, för att illustrationen ska nå en egen konstnärlig verkshöjd.

En debattartikel med 34 000 läsningar

Publicerat i Sociala medier

Min debattartikel/insändare om förskollärare blev 2015 den mest lästa artikeln någonsin på nvp.se, för att folk delade den via sina sociala medier. Framgångsfaktorer:

  • Empati för medarbetare på kommun, på en förskola.
  • En verklig bild, ingen genrebild från en bildbyrå. (Sexåringen på bilden är min dotter och år 2023 är hon 14 år. Ni kan se Laura Lindkvist spela storasyster Anna i Familjen Andersson på SVT, den nya ”Sune-serien”).
  • Text med storytelling som ger inre bilder.

Lärdomen är:

  • Våga berätta även i en debattartikel. Det gör att folk vill läsa och dela med sig.
  • Använd kameran i stället för att googla bildbyråer.
  • Lyft stora grupper upp till debatt.
  • Positivt budskap gillas.

På nvp.se kan du läsa hela min debattartikel: Dubbla lönen och slopa karensdagen. Där kan du också läsa: Rekordmånga har läst Lenas insändare om förskolan.

//

Foto: Lena Lindkvist

En tutorial med 11 000 visningar

Publicerat i Sociala medier

Min film om löpteknik på 5 minuter blev det mest delade inlägget någonsin av ett egenproducerat innehåll på Friskispressens Facebook. Framgångsfaktorer:

  • Ett flöde där du navigeras. Sammanfattningen kommer först så att du får ett grepp om helheten, de olika delarna är logiskt uppbyggda enligt vad du såg i inledningen, och slutet repeterar.
  • Användbar och korrekt information som experter och lekmän vill dela med sig av.
  • Riktigt nära närbilder i kombination med översiktsbilder.
  • Nästan inga pratscener. Här görs vanligen de flesta misstagen: man filmar en pratande person som säger hur man ska göra. Visa i stället! Det klassiska ”show, don´t tell” gäller verkligen på film. Ljudslingan läggs över klipp där personen visar vad som ska göras. Tänk: mer stumfilm, mindre föreläsning. Funkar det? 11 000 visningar ger tummen upp.
  • Glimt i ögat framför och bakom kameran.

Ett minus: Jag borde haft en mygga av bra kvalitet på löpledaren Cindy Falquet för att minska vindljudet.

Mer träningsinspiration, och webbkurser med träning, hittar du på friskispressen.se.